Präst i gamla palestina korsord

Osmanerna fanns långt ifrån detta första riket på ställe. Palestina äger inom varenda tider legat inom korsvägarna mellan stormakter.

Flertusenåriga skriftliga källor angående området finns hos antikens egyptier, judar, greker samt romare. en genomgående drag är för att trakten så långt man vet äger haft blandad alternativt växlande befolkning, etniskt samt religiöst.

Hos dem flesta från folken inom området fanns föreställningar angående många gudar.

Judarna plats monoteister, dem trodde på enstaka enda gud. Judendomens läror ifall Gud samt berättelser ifall profeter kom så småningom för att prägla även kristendom samt islam. Kristendomen uppfattades från början såsom enstaka sekt inom judendomen, innan den kom för att utgöra ett personlig inriktning.

Enligt Bibeln enades forntidens judiska stammar beneath monark Saul samt hans efterträdare David intog Jerusalem omkring år 1000 före Kristus.

Davids son monark Salomo byggde detta första judiska templet inom Jerusalem. detta judiska riket splittrades efter Salomos död samt området föll inom händerna på bland andra assyrier, babylonier samt Alexander den store innan detta år 64  före Kristus intogs från romarna samt blev enstaka romersk provins, Iudaea.

På Jesu period bekämpade romarriket judiska uppror.

detta andra judiska templet raserades från romarna år 70 efter Kristus. dem slog också ned en judiskt uppror likt dateras mot 132–135 efter Kristus samt judar tilläts sedan ej existera bosatta inom Jerusalem.

Islams spridning

Islam uppstod inom Mecka samt Medina på Arabiska halvön beneath första halvan från 600-talet samt fick snabb spridning.

Muslimska styrkor erövrade Jerusalem redan år 638 i enlighet med kristen tideräkning, från detta kristna Bysantinska riket likt då plats stormakten inom region. Erövringen lade grunden för successiv islamisering från Palestinas befolkning, dock samtidigt vilket den muslimska andelen växte samt gynnades ägde både judar samt kristna kontinuerlig närvaro genom seklerna.

Korstågstiden beneath medeltiden fanns ett händelserik samt orolig tidsperiod.

enstaka lång rad krigståg genomfördes då från Europa, tillsammans med välsignelse från katolska kyrkan. en från syftena plats för att befria Jerusalem från muslimsk överhöghet, dock också andra platser inom Mellanöstern blev föremål för strider samt växlade händer.

Många från korstågen förmå beskrivas såsom plundring, samt detta kunde förekomma för att korsfarare samt lokala makthavare samarbetade över religionsgränserna. Korsfararna inrättade småriken samt lämnade borgar efter sig inom landskapet; den kändaste ligger inom Syrien. Franska korsfarare intog Jerusalem 1099. Den maximalt omskrivne härföraren beneath epoken är Saladin, liksom fanns kurd.

denne ledde ett muslimsk återerövring från Jerusalem 1187 samt besitter alltsedan dess hjältestatus bland muslimer.

Mamluksultaner styrde Palestina tillsammans Egypten vilket säte, från korstågstiden fram mot osmanernas erövring 1517.

Förhållandena varierade sedan många beneath detta turkiska väldet. detta plats tidvis tolerant mot varenda religioner, tidvis skärptes reglerna, exempelvis så för att man begränsade antalet judar vilket fick existera bosatta inom Palestina.

Invandring från judar

Bland judarna inom Europa, såsom sedan århundraden fanns utsatta för återkommande förföljelser, uppstod inom slutet från 1800-talet ett rörelse kallad sionism, uppkallad efter Sions en stor naturlig upphöjning av jordens yta, detta högsta inom Jerusalem.

Sionister utvandrade mot Palestina, där dem köpte mark samt grundade kolonier. Markköpen underlättades från för att stora markägare ofta själva plats bosatta inom städerna samt lät andra bruka jorden.

Sykes-Picot-avtalet 1916 plats en hemligt avtal mellan Storbritannien samt land i västeuropa angående hur Osmanska riket skulle delas upp efter första världskriget.

Ryssland, såsom liksom Italien skulle få andelar, anslöt sig mot avtalet.  Stor-Syrien samt Irak delades upp inom franska samt brittiska inflytelsesfärer, medan Palestina skulle ställas beneath internationell ledning. 1917 erövrade britterna Palestina från turkarna samt planerna ändrades. Palestina blev en brittiskt mandatområde från 1920 tillsammans med godkännande från Nationernas förbund, föregångare mot FN.

Dagens Jordanien avskildes samt fick namnet Transjordanien.

Sionisterna förhandlade tillsammans britterna ifall inrättandet från en judiskt hemland. Tanken fick stöd från ett brittisk utrikesminister inom Balfourdeklarationen 1917. Samtidigt ägde araber inom bota Mellanöstern från britterna uppmuntrats mot revolt mot turkarna mot vaga löften angående självständighet.

I den arabiska världen blev besvikelsen massiv över för att västmakterna tog övervakning över Palestina. Bland araberna inom Palestina växte oron ytterligare när den judiska invandringen tilltog. Båda omständigheterna födde palestinsk nationalism: en fokus på närområdet samt vilket likt höll på för att hända tillsammans med detta.

Palestinierna bildade politiska organisationer samt beväpnade sig.

detta ledde mot för att dem inom allt högre grad började känna igen sig såsom just palestinier.

Den judiska befolkningen växte, ej minimalt på 1930-talet när judar flydde undan nazismen inom Europa. Mer samt mer från marken hamnade inom judisk ägo. Även israeliska forskare besitter framhållit för att detta innebar för att den arabiska befolkningen trängdes undan, inom synnerhet dem vilket livnärde sig på jordbruksarbete.

Våldsam utveckling

Redan beneath 1920-talet ägde allvarliga konfrontationer mellan den arabiska befolkningen samt invandrande judar ägt lokal.

inom Hebron gjorde sig palestinier skyldiga mot enstaka massaker 1929, inom samband tillsammans för att detta ryktades för att judar tänkte försöka ta övervakning över Tempelberget inom Jerusalem.

Båda sidor begick handlingar mot varandra liksom inom solens tid beskrivs såsom terrordåd.

En folklig palestinsk resning 1936–1939 riktade sig både mot den brittiska övermakten samt mot den judiska invandringen. Amin al-Husseini, vilket fanns nationalist samt religiös chef inom Jerusalem, ägde ett komplicerad roll inom detta palestinska motståndet.

Från för att äga betraktats liksom allierad från britterna gick denne mot för att samarbeta tillsammans nazityskland samt sprida antijudisk propaganda.

Gradvis byggdes två ekonomier upp inom Palestina, ett judisk samt enstaka arabisk. detta judiska samhällsbygget ägde aktivt stöd inom den brittiska administrationen. När andra världskriget upphörde 1945 utgjorde detta judiska samhället inom Palestina redan enstaka sorts statsbildning tillsammans med övervakning över vetenskapen om resurserhandel och finans, hälsovård, träning samt ett personlig militär organisation, Haganah.

Flera förslag mot för att dela landet utarbetades.

en från dem antogs efter andra världskriget, då Förenta nationerna (FN) bildades samt Storbritannien lämnade över ansvaret för Palestina mot världsorganisationen.

FN:s generalförsamling antog 1947 resolution 181 likt gick ut på för att området skulle klyvas inom enstaka judisk sektion samt enstaka arabisk. Jerusalem, där helgedomar inom samtliga dem tre stora religionerna låg tätt, skulle förvaltas internationellt.

33 länder röstade för resolutionen, 13 fanns emot samt 10 länder lade ned sin röst.

Folke Bernadotte, svensk FN-medlare, plats delaktig inom försöken för att hitta ett lösning. Bernadotte mördades 1948 från Sternligan, ett sionistisk paramilitär styrka.

De arabiska grannländerna fanns maximalt kritiska mot enstaka delning.

När Israel utropade självständighet 1948 gick dem mot anfall militärt.

Källor mot denna text

Texten är uppdaterad/granskad 13 juli 2023. Redaktör: Lena Höglund